ilska
"Jag har svårt att förstå dem som väljer att lämna. Det är nu när man nått en ytterliggare nivå som det är kul och verkligen värt att stanna. Väljer man dock att sluta ska man göra det för man själv vill, inte för att kompisen vill!"
Jag blir så jävla arg när jag läser detta. Ska man ta det som en pik - delen om kompisen?
Jag slutade för att jag ville det och jag tvingar fan inte någon annan att göra det. Ni andra får göra som ni vill, jag är i alla fall nöjd med mitt beslut och efter fredagen vet jag ännu säkrare att jag hittat rätt. Min tid i töjnan har varit... minnesvärd, mycket skratt men ack så många tårar. Mycket kärlek, men ack så mycket hat. Jag orkar inte med det längre och är glad att jag nu kommer slippa det. Nu kommer jag bara få vara en i laget, precis som jag vill.
Vi är tre tjejer som tagit samma beslut hittills. Alla vi tre har tagit beslutet av olika skäl. Ingen av oss har tvingat någon av de andra att göra som den. Hur ni andra gör... det kan inte jag styra över. Gör vad ni anser vara bäst för er och inte för er kompis, eller för klubben för den delen. Det ska kännas rätt i ditt hjärta, inte i din tränares hjärna. Men viktigast av allt är att man är ärlig. Raka besked. Inget himla ljugande. Det är lättare att hantera sanningen om man får veta den får rätt person och direkt - inte genom någon annan flera veckor senare.
Jaja, jag tror jag har sagt mitt. Vill bara klargöra för er som läser min blogg att detta inte är riktat mot en speciell person, utan mot flera. Ta inte åt er om ni inte anser att ni borde göra det. Undrar ni någonting så feel free to kommentera, så svarar jag så fort jag bara kan.
Jag kommer säkert ångra att jag ens skrev detta och radera det om någon timme, men det är såhär jag känner för stunden. Om någon tar illa upp och blir ledsen över vad jag skrivit så förlåt mig, det var inte min mening. Fast det är faktiskt ett fritt land och jag yttrar bara mina känslor. Kan ni inte hantera dem så läs inte min blogg :)
Hejdå.
Jag blir så jävla arg när jag läser detta. Ska man ta det som en pik - delen om kompisen?
Jag slutade för att jag ville det och jag tvingar fan inte någon annan att göra det. Ni andra får göra som ni vill, jag är i alla fall nöjd med mitt beslut och efter fredagen vet jag ännu säkrare att jag hittat rätt. Min tid i töjnan har varit... minnesvärd, mycket skratt men ack så många tårar. Mycket kärlek, men ack så mycket hat. Jag orkar inte med det längre och är glad att jag nu kommer slippa det. Nu kommer jag bara få vara en i laget, precis som jag vill.
Vi är tre tjejer som tagit samma beslut hittills. Alla vi tre har tagit beslutet av olika skäl. Ingen av oss har tvingat någon av de andra att göra som den. Hur ni andra gör... det kan inte jag styra över. Gör vad ni anser vara bäst för er och inte för er kompis, eller för klubben för den delen. Det ska kännas rätt i ditt hjärta, inte i din tränares hjärna. Men viktigast av allt är att man är ärlig. Raka besked. Inget himla ljugande. Det är lättare att hantera sanningen om man får veta den får rätt person och direkt - inte genom någon annan flera veckor senare.
Jaja, jag tror jag har sagt mitt. Vill bara klargöra för er som läser min blogg att detta inte är riktat mot en speciell person, utan mot flera. Ta inte åt er om ni inte anser att ni borde göra det. Undrar ni någonting så feel free to kommentera, så svarar jag så fort jag bara kan.
Jag kommer säkert ångra att jag ens skrev detta och radera det om någon timme, men det är såhär jag känner för stunden. Om någon tar illa upp och blir ledsen över vad jag skrivit så förlåt mig, det var inte min mening. Fast det är faktiskt ett fritt land och jag yttrar bara mina känslor. Kan ni inte hantera dem så läs inte min blogg :)
Hejdå.
Kommentarer
Trackback